Som ni såg senast för några veckor sedan tog vi bort vår luddiga skärmdörr och målade dörren bakom det ett lysande läppstift rött. Då vi slet ner det bågade huvudet med kraft och delade de segerrika resultaten. Men Project Pimp My Porch är långt ifrån färdigt. Vi behöver fortfarande förmedla den främre gångvägen, för det ser dåligt ut (riktigt dåligt). Men medan vi jobbar på energin för att riva upp den taggiga skiffern och skapa en bredare och jämnare väg, tog jag på mig att sätta igång med en välbehövlig frontlandskap.
Se, efter att azaleor har sett spektakulära ut i tre långa veckor i april, ska de omedelbart skäras ner när blommorna börjar blekna. Så jag började jobba med att trimma alla buskarna de obligatoriska tre tum eller så. Observera:
Och så gjorde jag något som jag och John har pratat om i två hela år. Jag klippte de tre buskarna på vardera sidan av de främre trappstegen waaaay tillbaka. Så långt tillbaka att jag stod kvar med sex gigantiska lövhögar när röken lättade. Men det måste göras. Lika underbara som jumbo-azaleabuskarna ser ut varje vår när de visar sina grejer i 20 dagar i rad, resten av året är de bara gigantiska gröna buskar som skymmer verandans räcke, vilket gör att vårt hus ser ännu mer hukigt ut och omger omkretsen som en solid vägg av ovarierad färg och struktur. Och viola... vi har vår veranda tillbaka.
ungt hus älskar toalett
Det är öppet och inbjudande och huset ser högre ut och mer, vågar jag säga det, uppdaterat. Den gamla muren av obrutna buskar finns inte längre. Och azaleorna kommer fortfarande att fyllas i och blomma, men vi kommer aldrig att låta dem bli så övervuxna att vårt söta verandaräcke är gömt som vackra trägolv under en gammal matta. Och nu har vi till och med utrymme för att lägga några ettåriga växter i mixen för en ny färg och textur. Så fort mina underarmar slutar brinna och mina biceps slutar rycka, kan jag bara övertala John att hjälpa mig ta itu med den nya gångvägen. Håll utkik...
