Okej, gör de där två night stands. Fast tekniskt sett är de bara sidoborden i vardagsrummet...
… som förflyttades av ankomsten av Karl .
Så även om de tekniskt sett inte är nattduksbord så älskar vi våra Target-bord (från Victoria Hagan-kollektionen, köpt för några år sedan) och de fröade glaslamporna (från den nu tyvärr obefintliga Nate Berkus-kollektionen på Linens N' Things) för mycket för att låta dem gå oanvända. Så de har nu hittat ett nytt hem i sovrummet. Åtminstone för stunden.
De börjar inte bara balansera rummet mer, de är en stor hjälp på funktionsavdelningen. Sherrys stackars korta armar kunde inte förvara hennes mobiltelefon och tidningar på golvet mycket längre. Först undrade vi om de var lite för låga, men vi har lätt läst i sängen tack vare dem, och vi kan också lätt nå vad som helst på bordet eftersom de är inom cirka 5 tum från toppen av madrassen, så vi bara rullar över och tar tag.
Så även om de kanske inte är permanenta inslag i vårt sovrumsinredning (Sherry har en sån galet längtan efter auberginelampor någon gång, och jag, för en, skulle uppskatta en låda eller något i våra framtida nattduksbord för lite extra dold förvaring) så var de f-r-e-e och de gör definitivt susen för nu.
Och en cool biprodukt av våra nya tillägg är hur de förändrar rummets karaktär på natten. Att använda de mjuka bordslamporna (istället för de ljusa vita fläktlamporna ovanför) myser rummet stort. Det känns mycket varmare, färgen får en grönare känsla, och det finns några dramatiska skuggor i taket, med tillstånd av Ed sängen .
Och jag kan inte ens börja uttrycka hur fantastiskt det känns att kunna släcka ljuset på natten utan att behöva gå upp och gå för att stänga av ljusströmbrytaren på väggen längre. Nu behöver jag inte fejka sömn så Sherry är tvungen att göra det. Ljuv.
Nästa på vår sovrumsbelysning att göra-lista: att byta ut den inte så purdy fläkten. Vi har ögonen på något ganska galet, men det får oss att le så det är en stor möjlighet.
